Att inte lita på sin kropp

Det är några tillfällen under mina tidigare förlossningar som gjort att jag idag inte litar på min kropp. Saker som spelar en väsentlig roll i min förlossningsrädsla och i det faktum att jag inte kommer att klara av att få spontana värkar i hemmet utan att panik skulle uppstå.
 
 
 
Första förlossningen:
 
- Mitt vatten går. Jag blir lite kaxigt ifrågasatt om jag är säker på att jag inte bara kissat ner mig.
- Jag har värkar men blir inte trodd pga CTG-maskin ej registrerar dom.
 
Andra förlossningen:
 
- Jag berättar att jag vill krysta men personalen svarar mig ganska nedlåtande att det är omöjligt pga är för tidigt.
 
 
 
Så. Nu inför denna förlossning, planerad imorgon. Hur ska jag våga uttrycka nåt alls kring vad jag känner eller tror pågår i min kropp? Hur ska jag kunna lita på att det jag känner stämmer? Man ska, som patient och utsatt, bli hörd av dom enda personer man ska kunna lita på i en vårdsituation. Jag har bett barnmorskan som jag gått på förlossningsplanering hos att notera i journal att personalen SKA undersöka mig först, ta reda på mer fakta, innan jag hånas för det jag tror pågår inuti mig.
 
Som vårdpersonal själv har jag också lärt mig, the hard way, att inte säga emot den jag vårdar... Det är min patient som känner sin kropp bäst.
Visa fler inlägg