Tystnad är en lyxvara

MOBILINLÄGG:

Häromdagen, eller veckan, träffade vi ett par nybörjarföräldrar till en sjumånaders. Dom var hos oss i några timmar och när dom packade ihop sig för att åka hemåt sa dom "Ja vi funderade lite på där hemma om det någonsin är tyst hos er" och svaret på den funderingen är: NEJ! NEJNEJNEJNEJNEJNEJNEJNEJNEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!! Tystnad är inget vi äger, längre.

Om jag ska prata i telefonen behöver jag stänga in mig i ett eget rum, och knappt då hör jag vad den jag pratar med säger. Så sura miner pga att jag aldrig ringer kan ta sig i röva. Jag kan inte lämna kidsen helt obevakade för nöjesprat helt enkelt: Jag ringer om några år, när barnen klarar av att visa oss respekten att dra igen snattran när vi ber dom. Varken lillasyster eller lillebror förstår. Om jag ska föra ett samtal med min sambo behöver jag antingen skrika, eller skicka ett SMS. Ska jag prata ostört med en annan människa face to face skulle jag behöva stänga in denna i samma rum jag behöver gömma mig i för att försöka prata i telefonen.

Periodvis gör det här mig galen. På riktigt. Ibland känner jag bara för att ställa mig upp och vråla "HÅLL KÄFTEN FÖR HELVETE!!" men oftast stör det mig inte alls. Konstigt nog. Men det finns ju en hel del förklaringar till varför jag inte kan tänka... Detta är en av dessa. Jag är totalt utmattad i hjärnan helt enkelt. Storebror gör KONSTANT motorljud. Alltså hela tiden. Tågtjut, billjud. You name it. Just nu låter han som en bil. Lillebror piper, skriker, sjunger och fipplar runt hela tiden. Till och med i sömnen. Jag lovar. Ja och så lillasyster som testar lungorna eller gnäller. Då är inte ens alla TIMMAR med gråt pga slagsmål och olyckor inräknade (alltså lillebror ramlar sittandes, och mängden faceplants från lillasyster nu...). Och det som är värst: "VARFÖR VARFÖR VARFÖR VARFÖR VARFÖR?" och "MEN NÄR? MEEEEEEEN NÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!?". Mentalt river jag mitt hår och dunkar skallen i väggen till jag blöder!

Jag tycker seriöst att vi borde få någon sorts medalj bara för att vi överlever dagarna utan att sparka till nån unge, eller kasta oss själva nedför ett stup. Faktiskt. Applåder till oss. Ett tag tänkte jag att det är ett under att vår relation håller, eller så håller den enbart pga kan aldrig prata med varandra och vi hela tiden tänker "sen, sen kan vi prata". Hehe. Kanske därför småbarnsföräldrar skiljer sig efter några år? Dom får tid att prata.

Men i alla fall. Nej du förstagångsförälder. Tre barn födda på mindre än fyra år är inte = tystnad,  någonsin igen (känns det som). Använd kondom, p-piller, pessar, avhållsamhet och spiral samtidigt!!