Sömnkrocken

Ett ämne kring det här med att ha bebisar och barn där vi inte är överens/sams/där vi har en fnurra på tråden (kalla det vad du vill men det flyter inte alltid smidigt) min sambo och jag är just kring sömnen. Jag ENORMT beroende av sömn för att fungera alls, han uppenbart mindre beroende med tanke på de val han gör.
 
Jag väcks flera gånger per natt för amning, så som sig bör med ammat barn (eller bebis överhuvudtaget). Jag somnar med barnen och vaknar med barnen (vilket han uttryckt sig lite negativt kring, vi ses ju aldrig). Han sitter vaken halva nätterna med sin egentid. Bra för honom men när han sen är ledig och har helg ser han till att sova längre. Han tar sig helt enkelt sovmorgon och menar sig någonstans ha rätt till detta pga kliver upp och åker till jobb varje dag. Ser ni vart jag blir provocerad av denna syn på livet? Inte? Nej men då ska jag ska upp det för er så ni tydligare förstår.
 
1: Han VÄLJER att vara vaken på natten istället för att sova. Jag har inte det valet.
2: Han kliver inte upp tidigare än mig. Varje jobbmorgon väcker han lillasyster med sitt alarm och sitt sätt att klä på sig i vårt sovrum (vet ni hur högt kläder som dras mot en kropp låter?).
3: Lillasyster snurrar och ammar MYCKET mellan 04-06/07 när hon gör morgon så jag har redan varit vaken ett bra tag innan hans klocka ringer.
4: Det är undantag att de stora barnen vaknar nattetid = hans ansvar.
5: OM dom stora barnen vaknar nattetid väcks även jag av det, utöver lillasysters väckningar.
6: Han vaknar aldrig av lillasysters amning.
 
Så. Vi är alltså säkerligen vakna lika mycket av ett dygn med en stor skillnad - han är vaken av fri vilja nattetid. Jag plågas med sömnlöshet. Trots detta är det alltså inte så att han glider upp strax efter sex när lillasyster och storebror (de morgonpigga) vaknar sina lediga dagar och ba "Åh älskling sov du några timmar till du måste ju vara helt slut efter att ha matat mitt barn varje natt i ett halvår nu *kärleksögon och puttinutt*". Nej nej. Jag får ligga med bebis som varit klarvaken från strax innan/strax efter 06:00 och titta på medan fadern till detta barn sover till 08-snåret och som sen undrar varför jag är förbannad när han inte har lust att kliva upp klockan åtta... Bästa var när han blev arg över att jag väckte honom 07:40 en dag och sa "Nu är det fan morgon", älskar mig själv ibland. Mest provocerande är dock torsdagarna där han varannan gång är hemma FÖRÄLDRALEDIG men jag ändå är den som ordnar med allt innan barnen ska till förskolan. Han kan vakna, gå på toa/hjälpa nåt barn på toa,  och sen GÅ TILLBAKA TILL SÄNGEN! Hör ni? GÅ TILLBAKA TILL SÄNGEN!?!??! Sån lyx. Jag blir stressad av det och kliver då upp för att ta tag i dagen, sen sitter vi och rullar tummarna i 30 minuter innan det är dags för dom att gå. Då kommer jag på att det är inplanerad tid för mig att amma på (lillasyster sover medan vi går till förskolan) - tid min sambo inte behöver utan hade kunnat sova så han hade alltså kunnat gå tillbaka till sängen egentligen. Höhö.
 
Hursom. Det är inget massivt problem, ingen dealbreaker direkt. Knappt ett bråk, bara provocerande. Jag somnar med lillasyster på kvällen, jag får min sömn. Jag är inte jättetrött faktiskt. Trött ja men inte sådär mörkt kolsvart jagtarlivetavmigsnart-trött som jag var när lillebror och storebror var små (mindre). Lillasyster sover bra, och har alltid gjort, sjukdomar ej inräknade. Bättre vore ju såklart helt utan amning nattetid men hon är ett halvår gammal så det är ganska mycket att kräva av ett ammat barn (jag räknar inte med hela nätter under de första två åren). Min sambo är med säkerhet också trött, han sitter vaken på natten och kliver ibland upp 05:30 för jobb. Sen jobbar han hela dagen och kommer hem och ordnar mat, tar disken och nattar pojkarna och varje gång han är ledig har vi ett hus att ta hand om (byta klart fasad, bygga trädkojan, byta tak, rensa vinden, rensa garaget, klippa gräset, köra grovsopor osv osv). Att ha barn = att vara kroniskt trött.
 
Jag ska föreslå att planera in sovmornar helt enkelt. Go Blondinbella på vår relation, lägga ett schema över hemmalivet (nu har ju dom separerat men orsak vet ju ingen). Klart fan min sambo förtjänar sovmorgon! Jag skulle kunna unna honom att sova en hel jävla dag om han behövde/ville MEN så länge inte jag erbjuds detsamma är intresset för just det mindre och nu börjar det faktiskt irritera oss båda detta "bråk" kring sömnen. Lika bra att ta itu med det innan vi i hemlighet (låtsas vi, det är inte så subtilt egentligen) pikat varandra så mycket att vi blir arga på riktigt. Det är lite vår grej. Herregud vad jag älskar vår relation!
 
Sommaren 2014
#1 - - Marie Jensen:

Dela upp sovmorgnarna! Nu är ju min minsta två år, men vi har i flera år kört som så att jag tar alla ungar som vaknar på vardagsnätterna, eftersom maken går upp kl 4 för att gå till jobbet och jag är hemma med barnen... Helgerna tar han ev vakna barn minst iallafall fre-lör natten och jag har sovmorgon till 8 lördag morgon och han till 8 på söndagen... Och då ska frukosten stå på bordet när man kommer upp 😀

Svar: Låter som bra upplägg!!! Det jag egentligen saknar mest är att bara få ligga ensam kvar och liksom dra mig. Skulle jag bara få det skulle han få sova en hel helg om han så önskade 😂 Den där känslan av att bara vara ensam. Själv. Alone!! HERREGUD GE MIG!! 😱☺️
Ilskna Mamman