Saker jag vill förändra

- Jag vill ha mer ordning. Jag försöker gång på gång att ha ordning; Fodrade galonställ på en plats (i påse som är lätt att bära med vid behov), ofodrade i en, vindställ i en, vinterkläder i en. Tröjor och t-shirts i en låda, byxor i en annan, strumpor och underkläder i en osv osv osv. Handdukar på en hylla, badlakan på en, lakan på en, örngott på en osv osv. Men det går inte. Det går den dagen jag organiserar, och eventuellt någon vecka till. Sen är det kört. Det räcker med att jag är ute en heldag med barnen där jag behövt bära med både fodrade galonställ och vindställ (pga sommar vägrar komma) och sen kommer jag hem och dumpar detta i hallen pga helt jävla slut och sen ligger det där i hallen, till jag tar itu med det igen. Kan gå veckor, månader = oordning. Det räcker med att jag tvättar, hänger och viker och sen ligger allt kvar i de blå IKEA-påsarna for evah om jag inte tar tag i det och lägger in det där det ska vara också = oordning. Vi saknar vettig förvaring och jag varken hinner, kan eller orkar ta itu med just den saken.
 
- Jag vill träna/motionera mera. Alltså jag är ju jävligt rörlig varje dag, men jag vill ha egentid kring detta. Det kräver ju att jag inte somnar med lillasyster klockan 20:00 varje kväll. Typ. På måttliga depressioner har motion samma effekt som läkemedelsbehandling. En kan kanske kalla mig måttligt deprimerad alltid. Jag tror aldrig att man blir helt fri från depressionstillstånd... Men då är jag ju rätt negativ också.
 
- Jag vill ha mer kontakt med vännerna utanför barnbubblan. Jag försöker, men dom har såklart egna liv planerade, och ber dom återkomma när dom har tid att ses men dom återkommer inte direkt och ja... Hur gör man då? Tjatar?
 
- Jag vill äta mer grönsaker till maten, men orkar inte ordna med sallad varenda dag. Knappt någon dag.
 
. Jag vill äta bättre mat, men orkar inte stå och tillaga middagar och luncher i flera timmar varenda dag utan det kastas ihop nåt när min sambo kommer hem = varken förberett, planerat eller speciellt näringsrikt alltid.
 
- Jag har funderat länge på att dra ner på vår köttkonsumtion men står lite ensam i den tanken pga sambo som tycker om kött och ja... Han är den som lagar maten! Och vad i hela äter man annars? Exakt samma som med att avsluta relationen med mjölkprodukter... Vad använder man annars? Oh all heder till alla som orkar tänka om, och utföra ändringen.
 
- Jag vill ha mer egentid med ett av barnen var för sig. Alltså, för att förklara tydligare, vill jag kunna hitta på nåt med bara storebror en dag och bara lillebror en annan. Planera denna tid och verkligen se till att den blir av. Jag pratar om det massor med min sambo, barnens far, men det blir liksom aldrig av.
 
 
Jaha. Märker att jag tagit mig ur den ilskna och nedstämda biten av min månad och istället är inne i rensa, köpa, byta, ändra och riva runt-delen. Lövely. Tyvärr vet jag ju aldrig vad som är jag egentligen. Det är det absolut mest negativa med att ha gått igenom depressioner... Vad är jag, verkligen JAG, i allt jag känner och gör?
 
Jag förra sommaren. Lyckan som lyser genom mina ögon är helt magisk (alltså jag skojar).
#1 - - Madelene:

Känner igen mig i dina tankar. Själv har jag blivit "lunchterian" och äter vegetariskt till lunchen. Brukat bli att jag gör typ lasagne eller någon pastasås med en massa goda grönsaker i och sen räcker den ett par dagar. Blir både mer grönsaker och mindre kött. Barnen får äta av detta om de vill, annars får de rester från gårdagens kvällsmat till lunch.
Hälsningar Madelene

Svar: Vi körde någon dag i veckan förut där vi åt vegetarisk middag men vi har liksom tappat bort oss i det där. Jag tänker att var sak har sin tid. Nu bollar vi inte längre två lite äldre små utan två lite äldre små och en bebis - vi kanske ska ge det till hon är äldre och mindre behov av att bäras konstant hela eftermiddagen så kanske vi kan få ihop bättre planering och mer tid att laga mat! Mer rutiner. Det är egentligen det vi saknar mest - rutiner. Varje dag handlar vi inför middag liksom. Obra system.
Ilskna Mamman

#2 - - Astrid:

Känner igen dina tankar och behov och sympatiserar till hundra. Tycker det börjar bli bättre nu, men lilla är ju 2 nu så det är ju en annorlunda situation.

Träning... jag har ju vanlig vardag nu så jag går upp tidigare än jag väcker familjen och är ute i trädgården. Skulle kunna träna då om jag vill men just nu är det trädgården som gäller.Annars brukar jag på helgen gå en promenad själv efter lunch när hela hushållet (inklusive maken) vill spela ipads/dator. Det är vår lilla "vila" men jag kan ju inte sitta still så jag går och lyssnar på podd ;) Tyvärr är det väl än lite svårt för dig nu när Lilla är så liten, men för mig har det varit viktigt att mest hitta tiden och sen sakta fylla den med något (än att köpa gymkort och sen undra varför det inte blir nåt..)

Maten... alltså, jag är sämst på sallad. Min grönsaksgrej just nu är istället rotsaker i ugn och typ stekt spenat med vitlök. Jag gillar inte kalla grönsaker och har lite svårt att få till sånt. Så jag tänker nog mycket gammel-svenskt; lagringsdugliga grejer som sen tillagas. Soppor, gratänger, stekt i panna eller ugn, mos.... Ja typ så. Det blir bättre och bättre en fortfarande mycket köttbullar och pasta :/

Ordning är ett skämt. Är så trött på kaos. Det jag gör är att hitta små irritationsgrejer och sen tok-googla/tok-pinteresta:a lösningar. Som att jag insett att vi alltid går in genom altandörren så skor och jackor hamnar då i köket - alltså dags för krokar så det kommer upp från golvet. Men sånt kräver tid och jag tror inte du riktigt har det i överflöd...

Vänner. Det kommer. Hos mig fullkomligt exploderar umgänge just nu. Kan du försöka ringa folk? Ta en kvällspromenad och ringa nån? Så att man ändå får inputs från andra men inte måste stressa med att ses.

Även om jag kommer med hundra lösningar så är egentligen mitt enda "råd"; det är som värst just nu, tyvärr. Du är mitt i den sämsta tiden med en så liten unge och vänner (och partner) som jobbar. Det är ensamt, fullt av logistik och väldigt lite vila. Det blir bättre även om det känns långt borta <3

Svar: Jag var ju där med min tvååring också, visserligen gravid igen men visst sjutton kände jag att nu NUUUUU känns livet hanterbart igen. Så det är väl som du säger - det kommer, sen. Hade bara velat ha det nu. Jag ska hitta den där tiden ensam, även om det bara är 30 minuter ståendes på gatan själv så ska jag försöka hitta den. Börja där. Alltid nåt! Tack för alla tips! Suger åt mig som en svamp!! <3
Ilskna Mamman