Olyckor kommer i tre va?

Jag vet inte. Ibland känns det bara som att världen är emot en, allt går fel. Det började med en till trasig mobiltelefon. Jag skojar inte men jag tror att jag är upp i 4-5 telefoner på ett års tid... Min sambo har lovat mig en Nokia 3310 i morsdagspresent pga är så jävla dyr i drift, och en magväska/midjeväska. Sedan dess har det bara fortsatt.
 
Jag har slagit sönder en tillbringare, och samtidigt vår diskho i porslin. Well, den höll i alla fall  fem år. Jag har tappat bort nycklar, körkort, bankomatkort och diverse andra saker man kan tycka känns viktiga att ha såhär när man snart är 32 år gammal och trebarnsmor. Jag har ont i halsen, igen. Jag är arg hela tiden. Alltså HELA TIDEN. Eller nej egentligen inte hela tiden, bara mitten på p-pillerkartan och ut. Sen är jag glad igen, till jag kommer till mitten av p-pillerkartan och ut. Varje månad verkar det som...
 
Jag har ju PMDS. Jag kan klicka in fler än fem av symtomen behövliga för att få diagnosen och jag har haft behandling sedan, jag minns inte. 2015 kanske? Jag har alltid haft kännbar PMS, det är först efter graviditeterna som detta förvärrats katastrofalt. Jag blir nedstämd, irriterad, har ångest (skrev ju om den tidigare), humörsvängningar (vaknar riksglad allt frid och fröjd och sen ba tokvänder det och jag vrålar nåt fult åt barnen). Jag har såklart en tyngande trötthet, den kan dock förklaras av fler saker än PMDS men tröttheten är klart ökad från mitten av p-pillerkartan och ut. Vidare har jag... Ja allt. Jag har allt på den där listan, utom bröstspänningar. Fast å andra sidan är jag ju fylld med bröstmjölk just nu så kanske därför? Hursom klarar jag mig utan ett av alla symtom. Jag ska kontakta MVC här framöver. Jag behöver behandlas. Byta p-piller (helst sluta med dom helt och sterilisera mig) eller börja äta mina Premalex igen. Jag har känt av problemen i cirka två månader nu, jag trodde att dom magiskt försvunnit in i någon sorts bebislycka pga aldrig haft bebislycka förr... Men icke. Det är bara att inse faktum. Jag kan inte lämna min treåring på parkeringen och köra hem (nej det gjorde jag inte jag bara lurade honom) igen. Det är inte sån mor jag vill vara. Och sånt sker endast och enbart från mitten av p-pillerkartan och ut, och det är där jag är just nu. Det är inte en slump att min fyraåring på mitten av varje p-pillerkarta och ut alltid frågar; "Mamma är du arg?". Varje dag.
 
Hursom. Det borde vara klart nu allt detta strulande. Igår skrek jag inte bara på mina barn utan även på en Samuel arbetandes på 3's kundtjänst. Den stackars stackars människan. Klart jag bad om ursäkt sen, när vi hördes igen. Men ändå. Oh my god.
#1 - - PMS-Podden:

Vi vill bara ge dig en kram och säga att vi vet precis hur det känns. Du är INTE ensam.

Stor Kram!!

/Jenny & Charlie på PMS-Podden
https://www.instagram.com/pmspodden/

Svar: Tack! Har börjat rådda i hormonerna nu :)
Ilskna Mamman