Kvällsrutinen

MOBILINLÄGG:


Ibland sover storebror med mig och lillasyster. Då är hans mål att dom ska ligga bredvid varandra han och hon. Ligger jag åt "fel" håll och ammar så tjatar han viskande om och om igen att jag ska vända på mig för att han ska sova med henne och även om jag drar ut på det håller han sig minsann vaken.

Jag ångrar inte en sekund att ha gett mina söner ännu ett syskon om än vi stod där när hon skrek kvällarna igenom ett tag, med all RS, all oro och allt snor och funderade över varför VARFÖR vi gett oss in på detta igen!! Lillasyster tillför massor i vår familj. Dels behöver bröderna vara mjuka på ett sätt dom aldrig varit förr. Man kan inte dundra rakt in i ansiktet på lillasyster, hon blir rädd och ledsen. Man måste vara lugn, tänka sig för vid rörelser och se till att hon är med när man pratar med henne och ska utföra moment. Man måste också ta hänsyn till att hon behöver amma och sova flera gånger per dag, och man behöver tänka över vilka leksaker man erbjuder henne. För små saker är farliga. Dels är hon vår gladaste bebis. Hon ler dagarna igenom... Det är lillasyster helt enkelt. Hade vi fått henne allra först hade vi varit helt chockade idag! Hon hade varit än enklare om hon ba var tyst också, men mina barn verkar inte vara tysta saker.

Det är inte bara storebror som visar en enorm kärlek och ömhet för lillasyster. Även lillebror pussar och gullar och kramar och vill bära. Det är bara det att han gör det så snabbt att alla bilder blir suddiga. Han är inte känd för sitt lugna och stillasittande sätt direkt. Han är också liiite för våldsam i sitt sätt att handskas med henne, men han försöker. Och han är inte ens 3,5 år gammal så egentligen gör han nog bara det 3,5-åringar gör.

Hon är högt älskad denna lillasyster. Mina söner tävlar med varandra allt eftersom åldrarna stiger och jag märker av deras rivalitet. Dom leker så jävla bra ihop och det är viktigt att båda är med, vid godisköp ser båda alltid till att den andra ska få osv osv och dom delar allt MEN när vi pratar om att älska och tycka om svarar båda "nej" på frågan om dom älskar/tycker om varandra. Oberoende av varandra. Det gör ont. Jag försöker berätta för storebror hur han kramade och pussade på lillebror när dom båda var mindre så som han idag gör på lillasyster. Det här med rivaliteten är känt gällande pseudotvillingar... Inget konstigt alls men jag önskar jag kunde lugna den.

När han väl somnat han storebror måste jag tyvärr rulla/knuffa bort honom. Hon är fortfarande bara sex månader och det är inte säkert alls att samsova med en fyraåring, tyvärr. Men mysigt är det. Dom ska få dela säng så länge dom önskar. Tryggare ihop tror vi på.

#1 - - Astrid:

Naaaaw! Älskar syskonkärlek. Våra sover ju ihop. Nu är de 2 och snart 4,5 men har sovit ihop ganska länge... Försöker minnas när vi slutade lägga lillasyster i sin säng - i höstas kanske? Hon har en egen växa-säng i deras sovrum men vill inte längre sova där. Det är lite trångt i 120-sängen när man ska läsa godnattsaga men jag tror deras samsovning ger dem en enorm trygghet. Tänker på att Storasyster sov hos oss fram till 3 år ungefär (kunde somna hos sig men hamnade hos oss och senare renoverade vi ju då så hon hade säng inne hos oss bland annat) och Lillasyster har glatt sovit i samma rum med Storasyster sen året och nu i samma säng.

Syskonkärlek är bra fint!

Svar: Dom stora sover ju ihop alltid, har ställt ihop deras sängar! Men nu kommer storebror till oss oftast, eller mig och lillasyster, och så somnar lillebror med pappa och sover sedan ensam hela natten. Jag tror den ungen har mer behov av att få vara ifred. Han sover i alla fall som en stock när jag ska släpa upp honom för förskolan! Haha :) Samsovning is tha shit! Jag tror också att det ger trygghet. Vi är flockdjur helt enkelt :)
Ilskna Mamman