Halvåret

MOBILINÄGG:
 

Så var hon här min lilla skrutt. Ett helt halvår gammal och vad ska jag säga? Jag fullkomligt älskar att hon blir äldre och vill att hon ska bli än äldre NU samtidigt som jag någonstans sörjer det. Jag tror inte jag ska dra mer i dom känslorna än att bara konstatera att jag har dom, och att dom finns. Punkt.

 
Lillasyster kan sitta och hon ropar på sina bröder, dom är tydligen ordet "Ba". Det är i alla fall det hon hojtar när hon hör deras röster eller jag pratar om dom (säger aldrig annars det ordet). Hon förstår ordet "nej", i alla fall när det kommer till att bita mig i bröstvårtorna. Hon har börjat leta leksaker/saker hon tappar och hon är väldigt intresserad av naturen/omgivningen när vi är ute och går. Ett öppet, socialt och nyfiket barn detta. Väldigt positiv till det mesta, så länge ingen rör henne.
 
Det hon inte kan, eller inte gör snarare, som jag trodde alla barn i hennes ålder sysslar med pga hennes bröder gjort är att åla/försöka krypa samt vända på sig. Lillasyster ligger platt som en pannkaka både på rygg och mage och är nöjd så, helt enkelt. Läkaren oroade sig föga för det men en annan är lite fundersam. Hen skrattade dock gott åt lillasyster när jag la henne på mage och hon la ner huvudet på underlaget och vilade där. Det är dock så hon gör varje gång hon hamnar på mage...
 
Separationsfasen är i full blom. Jag kan stå framför henne men behöva vända mig om och då går alarmet. Herrejesus the fas is strong with this one. Men det kommer ju att gå över. Jag ska ba orkar kånka 7,5 stadigt ökande kilon typisch ett halvår till år till. Det är ju lugnt. 64cm mäter hon nu. Storlek 68 (4-6 månader) är på inget sätt för litet ännu. Synd det för i 74 har vi "alla" sommarkläder, blir en del uppvikta ärmar och benslut på denna dam i sommar.
 
Den lilla skrutten pussas en hel massa och utforskar mer än gärna våra ansikten. Bröderna får ofta håret draget i och herregud så fint dom hanterar det. Man skulle kunna tänka sig att en relativt nybliven treåring skulle kunna slå eller knuffa undan det som gör illa honom men icke, mjukt och försiktigt lirkar han loss hennes fingrar ur sitt hår och så säger han åt henne att hon inte för göra så. Hon fullkomligt ÄLSKAR sina bröder och den enda gång jag faktiskt får vara ifred en sekund är när dom är i närheten och dom, dom leker så gärna med henne. Av allt jag gjort i mitt liv är det bästa att ha gett dom varandra. I alla fall just nu.
 
Tiden går och gladledsen för det är jag!