Genushjärnan

Jag uppfostrar mina barn med ett öppet sinne. Jag kallar dom absolut för han och hon beroende på vad dom har mellan benen men jag försöker så gott det går att inte värdera deras val alls, och på så sätt att inte färga dom/styra in dom på manligt vs kvinnligt. Och är han sen en hon får vi helt enkelt ändra vad vi säger och bemöta vårt barn där vårt barn befinner sig.

 
Storebrors favoritfärg är rosa, som nämnt innan. Pojken har rosa på allt om han får välja, och det får han oftast. Men... Eftersom världen ser ut som den gör (tyvärr) och vi älskar honom och inte vill att han ska råka illa ut så väljer vi kanske till nåt "tufft" för att jämna ut allt det rosa. Löjligt. Jag vet. Och här krockar min övertygelse med min instinkt att beskydda mitt barn.
 
Igår när vi kom hem stod en påse med kläder på vår trapp. Jag har ännu inte lokaliserat vem som gett oss allt detta men jag tror att det är grannarna pga dom ofta skänker vidare det deras barn vuxit ur (fantastiskt snällt). I denna påse fanns ett helt paket med trosor där Frost-temat rådde. Mina barn har aldrig sett Frost, men trosorna var rosa, lila och turkosa. Det första lillebror gör är att kasta sig över detta och öppna. "Vad är det här mamma?" undrar han såklart, han som bara sett kalsonger hela sitt liv. Jag förklarade att dom kallas trosor och att det är underbyxor precis som kalsonger, såna som mamma har. Aktade mig noga för att bestämma att bara flickor har såna. Storebror önskade direkt att få ha på sig ett par på förskolan imorgon och en stråle osäkerhet sköt genom min kropp...
 
Mina barn vet ännu inte skillnad på han och hon, om än omvärlden verkligen kämpar för att dom ska fatta det. Osäkerheten sköt genom min kropp på samma sätt som när storebror önskade köpa den knallrosa overallen i vintras. Det handlar om riskerna han utsätts för i och med att vara normbrytande. Jag vill inte ens att han ska veta om att han är normbrytande. Jag vill att han bara ska få vara som han är nu, helt ovetandes om ALLT. Jag får kämpa med att skjuta bort den där oron, osäkerheten, just därför. Just för att han inte ska förstå redan nu (för det kommer ju ske) att han gör annorlunda än många andra snoppbarn. Så tänkte jag en snabb sekund att jag ska berätta för pedagogerna att barnen har trosor på sig idag, typ för att dom inte ska säga nåt alls om dom hjälper barnen på toa... Men så slog det mig att jag aldrig annars berättar vad mina barn har för underkläder så varför? Det är ju helt sjukt ju! Att man ens ska behöva tänka såhär om nåt så trivialt som färger och typer av kläder!?
 
Det är hemma det börjar. Om vi gör en grej av hans val, oavsett val, så kommer det att färga honom. Han vill spara ut sitt hår långt nu. Det ska vara lika spännande som om han ville klippa det kort. Han ville ha trosor som mamma idag, det ska vara lite ointressant som när han tar kalsongerna med Spindelmannen på. Hans favoritsandaler, de lila med HelloKitty på som han är överlycklig över att jag fann på loppis åt honom i år igen (vuxit ut förra årets), fungerar exakt likadant som de blå. De byxor han valde på Kappahl för 99kr som det står "Girl Power" på som han igår grät för pga gick sönder när han ramlade ska vara lika speciella som de blå byxorna med stjärnor på han också valde ut. Det är jag och hans far som börjar värdera den han är, och vad han väljer. Jag tänker att om vi verkligen skärper till oss så har våra söner trygga grunder att stå på sen, när någon kommenterar deras trosor och rosa overaller. Hoppas jag.
 
Så nu är båda mina barn på förskolan iklädda trosor med Frost-tema. Direkt när dom väcktes imorse hoppade dom ur sängarna och sprang till hyllan där dom igår placerade sina nya underbyxor för att hämta och ta på sig. Sen speglade dom sig, kommenterade snögubben på snoppen (för den hamnade ju där snoppen är) och käkade frukost, tog på sig resten och gick till förskolan. Precis som vanligt. Det är tyg. Tyg. Tyg. Tyg. Att det ska vara så kämpigt att slå in i hjärnan.
#1 - - Therese:

Tycker det där är så kluvet. Är mer ok för tjejer att klä sig hur som helst men låter du en kille ha trosor eller klänning utsätter du dom för mobbning som förälder. Egentligen skulle man sy kläder själv. E vill ha superhjälte trosor men det finns inte. Så ska leta kalsonger men tycker motiven är trista. Kappahl har himla roliga t-shirts nu med färg å frukt på. Sånt gillar jag men inte E.

Svar: Patriarkatet. Det är helt enkelt manlighet som är norm och kvinnlighet ses på som sämre. Diskussionen är ALDRIG att flickor kläs "som pojkar", detta för att det inte ses på som problematiskt. Alltid handlar det om pojkar som "kläs som flickor" pga det är sämre helt enkelt. Sedan verkar folk ha allmänt dålig koll på hur mobbning fungerar. Förövaren väljer ut sitt offer först, SEN väljer hen vad hen ska attackera denna för och sedan är det igång oavsett vad offret gör.
Hade gärna sett rosa underkläder till pojkar. Trosor är ganska obekväma i jämförelse med kalsonger men grabbarna hade ÄLSKAT rosa! Ska kika på Kappahl förresten, just de mönster du pratar om gillar både storebror och lillebror!
Ilskna Mamman