En måndag som måndagsexemplar

Jo men lite friska hann vi vara. Det får vi ju vara tacksamma för. Vaknade på måndagsmorgon med detta:

Storebror handlar det om;
 
- Torrhosta i några veckor
- Slemhosta en natt
- Över 39 grader i feber trots febernedsättande samt klagar intensivt på ont i ögonen
- Buksmärta i intervaller, eller han klagar på dom när Alvedonet går ur kroppen
- Matleda
- Vägrar dricka
- Vill sitta och sova
- Önskar ha armarna ovanför huvudet
- Andas med stödmuskulatur
- Slö
- Behöver pausa för luft vid samtal
 
Strax efter 07:00 igår morse skickade jag detta SMS till sambon. Jag liksom kände det på mig...
 
 
Storebror blev dock piggare av Alvedon så skakade av mig tanken lite. Så sent som i söndags klippte han liksom gräsmattan hos farmor och farfar. Men så tänkte jag på lunginflammation när jag började kika på hur han andades, lufthunger. Hela kroppen jobbar för luft. Men en lunginflammation på  mina pigga omkringspringande barn? Så onaturlig känsla. Men nåt var där.
 
Vid 14:00 blev han inte längre piggare av Alvedonet och han började rossla vid andningen, indragningarna i hals, buk och revben blev än större (alltså djupare) och då varken Vårdcentral eller 1177 erbjöd andra alternativ blev det barnakuten på Södersjukhuset för storebror. Där syresatte han sig 88% och hade 39,7 i feber (med Alvedon i kroppen) så han fick snabbt hjälp med syrgas och röntgen - tur att vi åkte in. Ipren tillsattes i mixen och han piggade snart på sig. Samtidigt hemma med mig stiger lillebrors temperatur (mäter 38,3 i armhåla med rumptermometer så han har egentligen högre temp) och även han kämpar på med andningen på samma sätt som storebror innan. Efter Alvedon lugnar sig dock hans andning och jag passar på att tuta i honom saft och glass, på sockerkakan han käkade till lunch. Vi kör på spåret det barnen vill äta när dom är sjuka får dom, oavsett önskemål.
 
Storebror genomgår röntgen som inte visar nåt. Inte heller proverna visar nåt. Det är ingen lunginflammation trots att ALLT tyder på det. Han får inhalationer och kortison men svarar inte på några behandlingar och kommer som högst upp till 93% i syresättning, sittande. Liggande sjunker han till 90%. Ingen vet. Läkarna kliar sig i huvudet. Han läggs in för att få fortsatt behandling under natten. Själv ligger jag hemma och stirrar på lillebrors andning samtidigt som jag ammar lillasyster. Herregud vilket år. Herrejävlar vad har vi gjort för ont?
 
På natten inhaleras storebror var tredje timme och väl på morgonen syresätter han sig bra och mår bättre, mindre ont i magen och feberfri men främst av allt noll indragningar. Läkarna kliar sig i huvudet även på morgonen och säger det vanliga "Det är virus" och skriver ut storebror. Bra, vi vill ju att han ska få vara hemma. Han är nu hemma igen och är ordinerad "vila" vilket löser sig själv pga hostar lungorna ur led när han rör på sig. Vi har inhalerat med lillebrors Airomir på storebror. Lillebror mår också bättre idag men lillasyster börjar slacka... Så. Antar att planen är att glida in på akuten igen då när någon här inte kan andas normalt igen? Bra plan. Bra plan. Blir några besök per år men enligt "alla" är ju att vara förkyld september till juni normalt så vi kör väl på!