Halvor

Bebislivet består av halvor. Jag gör nästan inget helhjärtat. Nästan.

Jag halvsover, jag hinner plocka halva diskmaskinen och ta halva tvätten. Jag hinner få på en sko och halva ansiktet med smink. Jag hinner nästan bajsa klart och jag får speedkissa pga halvvägs igenom skriker hon. Jag hinner halvt duscha klart, får ibland avbryta innan balsam = trollbo på skallen. Jag hinner gå halva vägen jag tänkt innan hon vaknar och jag hinner dammsuga halva rummet, inte ens halva huset.
 
Med de stora barnen hinner jag bygga halva tågbanan och ställa fram hälften av maten. Själv får jag bara i mig halva min portion, knappt det, och när huvudvärken kommer på kvällen minns jag det där glaset vatten jag hann dricka halva av på morgonen. Igårkväll hann jag torka halva kroppen efter dusch, fick självtorka resten i sängen.
 
Jag hinner tänka halva tankar och utföra halva sysslor. Hon sover en timme, jag hinner få söm halva den tiden innan hon återigen vaknar. Hon sover hela natten, jag med tur halva.
 
Och då är hon inte ens speciellt krävande i jämförelse med storebror. Jag hann inte ens halvor med honom.
 
Eftersom hinner jag ju såklart göra allt jag vill och ska, men i halvor. Här sov hon faktiskt i 10 minuter så att jag hann ta andra halvan av tvätten...