En del insikter

MOBILINLÄGG:

För det första har jag blivit väldigt rynkig. Antar åratal av sömnbrist sätter sina spår. Förutom det är jag också dum, alltså korkad. Upprepar mig, glömmer, tjatar, oroar mig, tappar bort saker... Gissar även det har med sömn att göra. Men min kropp är också mer färdig än ever, verkligen "gammal". Missförstå mig rätt men jag har en känsla av att återhämtning från tre graviditeter varit lättare som 25-åring istället för 32-åring (snart) trots att 32 i sig inte är speciellt gammalt.

Fler insikter. Jag orkar inte alls lika mycket nu som med storebror bebis. Det har ju sina naturliga skäl, då var jag ju inte redan nedsliten sedan innan. Lillasyster kom ju till en redan färdig mamma, dränerad och tom. Fysiskt alltså. Psykiskt kom hon till en levnadsglad och lycklig mamma helt utan tomhet. Det finns inte en kroppsdel på mig som inte ömmar och smärtar. Inte ens hårbotten för pga håret alltid uppsatt gör skalpen ont, på riktigt. Men nu är det färdigt på riktig. Lillasyster skrek en del idag och vi konstaterade att vi ska filma henne och lyssna VARJE gång vi inbillar oss att en till sladdis är en bra idé.......... Så nu kanske min kropp verkligen har en chans att återhämta sig. Ska boka tid på vårdcentral för provtagning av B12, Järndepåer och Hb samt Sköldkörtelprover också. Jag är trött på detta nu. 

Vidare lite lägre nivå på insikter men barnen behöver mer kläder pga inskolningen. Lillebror har två hela set fodrade galonställ, ett vi fått och ett jag gav 75kr för på loppis, som storebror också haft ett år, men storebror har bara ett och det blir faktiskt problematiskt om det är blött på måndag och dom också ska ut tisdag. Sedan hade vi ju den där dagen när någon kissade ner tre par galonbyxor och ja... Sedan stod utan. Tvättmaskinen kidnappade dom också pga gick sönder. Vantar. Galonvantar. Mycket behövligt. Typ 75 par var är lagom. Lillebror behöver minst ett set ofodrade galon också, trodde båda barnen behövde men hittade ett helt nyköpt ställ till storebror längst ner i en låda. Hej bra minne! Vantar rent allmänt, typ 100 par var verkar lagom. Jag visste redan innan förskolestarten att fler ställ behövdes men ville inte köpa förrän jag visste dom skulle trivas, och det gör dom. Blir loppisbesök. Behöver nog kika på överdragsbyxor och annat med... Loppis kan vara toppen!

Vi verkar också ligga jävligt bra till relationsmässigt. Vi var liksom förberedda för kaos, förberedelsenivå kod svart, här hemma i och med lillasysters ankomst men det verkar gå fint. Tror det är erfarenheten. Alltså... Han tränar och går ut med vänner, jag ammar och får stanna hemma. Det är surt pga den biten kan ALDRIG bli jämställd för oss (ger henne inte flaska för vill amma, plus hon ogillar starkt sin pappa och jag lämnar inte ett skrikande barn) och jag surar för det. Skillnaden nu är att han vet att jag surar för det och inte för att han går ut. Det funkar ju såhär; Kommer en av oss iväg orkar en av oss mer = bra för barnen = bra för oss. Min tid kommer. Däremot höll han på att åka på en propp när han i veckan undrade vad JAG ville att han skulle göra när jag hade 38,9 grader i feber, knappt kunde stå upp pga migrän och har bebis samt två andra barn att sköta... Han insåg nog det puckade i det snabbt och kom hem för VAB, men det är en ekonomisk fråga också. Vi likt många andra som lever på en inkomst (eller två låga) har helt enkelt inte råd med VAB (och med knappt 80 timmar jobbade i februari månad pga inskolning och sjukdom så är det knapert just nu). Nu är lillasyster knappa 4,5 månad gammal så den där relationskrisen pga bebis kan ännu komma. Jag vet att jag är ganska trött på att amma och "sitta fast" mellan 8-10 månader in, då brukar också mina barn som inte alls följer instruktionenboken sova som absolut sämst. I instruktionerna står det att barnet blir bättre på dygnsrytm och ammar mindre då... Måste vara en man som skrivit de böckerna.

Jaha nehe. Förutom enstaka brake downs i tårar pga känner kärlek för lillasyster och det är så orättvist mot storebror som spädbarn samt en del ilska över att ALLTID ha bebis på kroppen och inte räcka till för mina stora barn så är det helt enkelt vardagsliv som pågår. Vad blir det för mat och allmänna krämpor. Inget mer 
spännande än så, och det är ju på ett sätt fantastiskt men det är inte så värst mycket att skriva om...

#1 - - Bea:

Du kommer igen! Jag fick första barnet om 35-åring, sista 2 mån innan 39...(o har ju ett däremellan)
När min tid kom hittade jag träningen. Något som jag eg aldrig gillat.
Men glädjen o peppen, !ugnet o att gå dit gav bättre resultat än vilken psykolog som helst gjorde att jag fokuserade mer på det än att bli vältränad.
Till slut kom styrkan o orken, o bara planera för träning gjorde mig gladare. Veta att man får en stund för sig själv, går man på pass som jag blir man oxå tillsagd vad man ska göra o kan helt stänga av. Förr var det svårt att komma iväg, men motivationen blir liksom större när man vet vilket kaos man lämnar hemma...o hur skönt det är att slippa det ett tag!
Är i bättre form idag än på många år!
Så, kan den här gamla tanten så kan du! Heja dig!

Och ja...det där med kläder. Här går ALLT sönder, blir galen! Nu måste det bli vår! Kan ju inte behöva ska köpa nya overaller/fodrade regnkläder nu väl?!? Säsongen är ju snart över (säger optimisten i mig).

Svar: Oh. Måste försöka få ihop magmusklerna! Längtar till allt du beskriver och längtar än mer när jag läser dina ord ☺
Ilskna Mamman