Det tär det tär

MOBILINLÄGG:

Fem månader och en dag... Uppvak nattetid, bärande och ensamhet. Jag är i princip ensamstående med denna bebis.

I början sov hon ju som en fantasi. Somnade vid 20:00, ammade eventuellt en gång vid 22, inte alltid, och en gång vid 02. Sen eventuellt vid 05 för att göra morgon 07. Det ÄR fantastiskt! Nu dock, och sedan flera veckor tillbaka (minns inte ens), väcker hon mig ofta... 5-6 gånger per natt, om inte mer. Mellan det sprattlar hon och har sig. Jag har börjat vända henne på mage för hon sover bättre på den, men det är marginellt. Morgon gör hon strax före 05, vilket nu då egentligen är 04 pga hon hängde inte med i att vi flyttade klockan framåt en timme. 05 är hennes tid ändå.

Ja men sambon då tänker ni, och jag. Ja inte fan har han provat ens säga till mig att jag ska väcka honom så han kan ta henne. Nej hans klocka ringer 06:30, ofta preciiiiiis innan jag fått henne att somna om. Vaknar hon inte av den så vaknar hon definitivt när han klär på sig i vårt sovrum. Eller som häromdagen när han drog lådorna i byrån in och ut... Nu har hon ju vrålat varje vaken sekund med honom ett tag, men det verkar ha avtagit nu. Bara det där erbjudandet, att någon ser min plåga, gör ju skillnad.

Det är en jävla tur att jag är smart mor idag. Jag ställer noll krav på mig själv angående att vara en fantastiskt rolig sambo eller ha en massa egentid på kvällarna. Jag går upp med lillasyster vid 19, sväljer mitt p-piller och somnar före 20:30 med henne - varje kväll. På så sätt får jag i alla fall sova mellan 20:30 till 22-isch utan uppvak. Sen drar det igång. Det är sprallandet (simmandet) som är värst. Hon sover men hon vägrar ligga stilla. Just nu funderar jag på att flytta mig själv till gästrummet när hon somnat, problemet med det är bara att jag verkligen behöver vakna när hon efterfrågar amning... Idag sover jag ju vidare medan hon ammar.

Hursomhelst. Det börjar tära nu den här sömnbristen. Faktiskt. Idag var första dagen det knäppte för mig ordentligt. Kastade blöjor runt toaletten, grät och skällde på min sambo. Det kan han gott ta. Han som kan välja om han ska lägga sig tidigt eller vara vaken sent. Han som åkt på fest hos människor som inget annat gjort än pratat illa om oss, mig. Han som tränar och går till jobb. Han som inte väcks fyrahundraåttioelva gånger per natt. Han som surar om de stora barnen kanske eventuellt väcker honom en gång var någon natt då och då. Han som är trött av val att vara trött. Så jävla orättvist är det!

#1 - - Kristina:

Igenkänningsnivå HÖG på detta inlägg. Speciellt det jäkla simmandet hos bebis och sambos som forsätter sitt liv som vanligt (typ) jaja, nu kommer våren snart 💚

Svar: Börjat lägga henne på mage - succé!!
Ilskna Mamman