3 år

MOBILINLÄGG:

Ja. Tre år blir han nu, imorgon, det där barnet som kom till av ren olycka hela tre månader efter sin storebrors födelse. Ett år och en vecka yngre än sin bror visade han oss att livet med bebis inte alls behöver suga. Lillebror var ingen kolikbebis, han gick att trösta och han läkte delar av mig. Utan honom hade vi fortfarande trott att det där med att ha bebis är att vara instängd i det mörkaste och tyngsta som finns.

Lillebror är en såndär varelse som syns och hörs. Han ser ut som en av Rumpnissarna från Ronja Rövardotter och han är en riktig charmör, en spjuver. Spillevink. Bråttom bråttom. Det här är barnet som började gå 7,5-8 månader liten. Barnet som sedan födsel aldrig varit stilla. Och nu, efter ett mycket jobbigt år som tvååring, fyller han alltså hela tre år och verkar bli mycket mer harmonisk än han tidigare varit. Som att han landat i sin storlek, och förhoppningsvis i att han är högt älskad vad han än gör.

Av oss får han en bondgård med djur. Lillebror älskar nämligen att leka med sånt och siktar alltid på det på öppna förskolan. Även han får en cykel av farmor och farfar lät det som pga stor sorg när storebror fick en men inte han, och tårtan han önskat, med bananer på, ska såklart fixas. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan hans närhet nu på dagarna. Lillebror och jag har suttit ihop, bokstavligt, sedan hans födsel och jag saknar att samsova med just honom (som vi skedat). Vi ammade i 14 månader, vi samsov i 2 år och 9 månader. Han är liksom min mammige onge (till skillnad från storebror som valde pappa tidigt). Jag har enormt stor mängd bilder på oss hud mot hud, överallt. Han är fortfarande den som gärna kramas och pussas och säger saker som hur mycket han tycker om en och älskar en. Han är fin helt enkelt. Tillför mycket glädje i vår familj. När han ska sova ber han alltid om att få ligga på en och ofta kommer en hand som söker vår hud. Det är kärlek det. Tyvärr har lillasyster tagit stor del av hans plats hos mig... Såklart en sorg för oss båda, nåt jag är noga med att berätta för honom. Alltså att mamma saknar honom. Och när lillasyster sover ser jag till att ladda kramar och närhet för oss båda!

Tyvärr är lillebror också barnet som liksom "glöms bort". Är säkerligen därför han ser till att ta plats vare sig det är på ett positivt sätt eller ett negativt. Det bästa med lillebror upptäcker man när man får umgås ensam med bara honom. Det är en klurig individ med tonvis av humor som han gärna visar bara man har tid att se den. Det finns absolut ingen som kan driva oss så till vansinne som detta barn, men han är också den av dom som fysiskt ger oss mest kärlek och närhet. Lillebror är hjälpsam och omtänksam men samtidigt väldigt ovillig att göra saker han inte tycker är roligt och kan lätt hitta på sätt efter sätt att jävlas med sin bror och/eller kompisar. Är det någon, förutom lillasyster, jag har i knät vid frukost, lunch och/eller middag så är det lillebror. En stor dos fysisk närhet är vad som gör honom trygg - och som även ger oss massa boost. Lillebror vill och kan allt själv. När saker inte går som han vill uttrycker han med kraft sin frustration men till skillnad från brodern som gärna ger upp finns inte det som alternativ hos lillebror. Den styrkan kommer att ta honom långt, vad än han nu vill göra i livet.

Vips så är dom inga bebisar mer mina stora barn.

Hurra hurra för Gurkan imorgon! Älskade, älskade men ack så klämde Gurkan!

#1 - - Madelene:

Grattis!

Svar:
Ilskna Mamman

#2 - - Beatrice:

Wow, vad snabbt det går! Grattis fantastiska lillebror, vars resa jag följt genom bloggen.
Och oj, vad du o dina barn har lärt mig mycket om mig själv o livet 💞.
Ta hand om er!

Svar: ❤❤
Ilskna Mamman