Smygaren

MOBILINLÄGG:


Lillasyster somnar, som en stock, i babyskyddet på vägen hem denna afton. Jag ska stoppa ner henne lite smidigt i spjälsängen hon faktiskt kan sova i lite då och då och ser fram emot att sen få krypa ner själv i den nybäddade sängen. Jag fantiserar om att ligga och surfa med brösten ifred, sträcka på mig och ha armarna och täcket precis hur jag vill. Vara själv en stund. När jag lyfter henne ur babyskyddet trasslar jag in barnet i det där jävla snöret man spänner åt bältet med så hela babyskyddet lyfter, ungen åker neråt och allt landar i ett stort KABOOM! Så... Vi sover tillsammans nu. Hon med mitt bröst i käften och jag med armarna i orimlig vinkel. Men jag kom inte otänkt att tänka på alla andra misslyckade smyg jag gjort.

Storebror några månader gammal. Hörsel som en... Ja vad som nu hör magiskt bra, omänskligt bra. Han har somnat efter att ha ammats till sömns, jag ska göra "rullande köttbullen" ur sängen (köttbulle = min kroppsform). Jag köttbullerullar lite väl långt. På vägen ur sängen dunkar jag skallen i nattduksbordet och på nåt sätt jag ännu inte räknat ut får jag med mig gardin, gardinstång och blomma... Storebror sov inte längre och jag fick efter det göra natt med honom. Man kunde inte lämna storebror efter en sådan grej. Känsligare barn får man leta efter (still today).

Storebror igen. Golvet i sovrummet vi hade då knakade på vissa platser. Vi lärde oss snabbt vilka och undvek dessa så som om det vore minor nedgrävda. Storebror är nu äldre men fortfarande lika lättväckt (alltså han vaknade om man råkade andas lite för högt). Jag ska smyga som Fantomen med målet att alltså inte trampa på en mina. Vid ett av stegen behövs lite mer avancerad manöver och i denna började min ena fot glida...... Eftersom jag inte på något sätt fysiskt möjligt kan gå ner i spagat så ramlar jag raklång baklänges. Jag fick göra natt med storebror igen. Efter att hans far tröstat honom.

Storebror sover i vagn. Utomhus. Jag ska smyga ifrån honom och trampar på en jävla tuta... Han sov inte mer den förmiddagen.

Lillebror sover i spjälsäng. Jag ska bara böja mig över för att rätta till täcket och sen gå därifrån. Av märklig anledning tappar jag balansen och ramlar rakt ner i spjälsängen.

Lillebror och storebror har somnat för natten. Jag ska ta med vällingflaskorna och smyga ner för att mula choklad ensam, ÄNTLIGEN ENSAM! Jag tappar flaskorna i golvet, inte en gång utan två... Chokladen fick jag äta en annan kväll.

I vårt hus byggt mellan 1968-1972 är alla dörrar placerade så att dom tar i varandra. Så himla smidigt (nej jag skojar). Detta föranleder att en väldigt ofta dunkar sovrumsdörren rakt in i toalettdörren om snillet som varit inne på toaletten inte öppnat dörren ordentligt (vi har öppet pga värmeöverföring mellan rummen). Så... Sovande barn + mamma som ska smyga ut + snille till barnafader som ställt toadörren exemplariskt fel = vakna barn och nästan bruten näsa på mamman som studsat rakt in i sovrumsdörren när den slagit i toadörren och tagit tvärstopp. More than once. Hände ba två gånger igår.

Ja. Finns många historier efter fyra år av att natta barn. Idag är varken storebror eller lillebror, inte heller lillasyster, speciellt ljudkänsliga så idag smyger vi inte mycket alls. Att däremot tappa en tallrik rakt ner i en full diskmaskin det vaknar dom alla tre av... Just åren med ljudkänslig unge. Oh historierna en kan berätta! Jag gissar dock att alla föräldrar har smygarhistorier i sin portfölj.

På bilden syns nån av mina söner. Jag kan faktiskt inte lista ut vem av dom det är pga munnen syns inte, det är den som mest skiljer dom åt (tror det är storebror dock).

#1 - - Madelene:

Vår stora kunde vakna av att man öppnade en burkläsk i andra änden av lägenheten 80 kvm med två stängda dörrar mellan. Kan fortfarande minnas hur vi smög, men föga hjälpte det. Nu några år senare är det mest ett roligt minne :-)

Svar: HAHAHA!! Där och då var det absolut inte roligt iaf ☺
Ilskna Mamman