Rensartagen

MOBILINLÄGG:

Tidigare när jag rensat bort bebis-saker och bebiskläder har det varit skönt, alltid skönt, men med ett sting av "sista gången" och sorg. Alltså efter lillebror. Storebrors saker hann jag inte ens börja rensa bort innan de skulle användas igen och då gjorde det mig ledsen. Jag var ju livrädd för en till bebis, rädd att igen falla till hatet och tårarna. Men det blev ju aldrig så.

Nu rensas här hejvilt efter lillasyster. Storlekarna 50-62 ska upp på vinden, likaså åker en del 68-74 som jag aldrig ändå kommer att använda på henne. Babysittern som hon förr sov i som en liten snorig degklump (life-saver när hon hade RD) skriker hon bara i idag, såklart hon kan ju sitta själv nu, åker upp på vinden i väntan på kusiner. Vi fick den av farmor och farfar - känns dumt att sälja den då. Sambons bror får den, om där blir bebis i framtiden. Kläderna ska tillbaka till min vän, om där blir bebis i framtiden. Vilket vi såklart tummar för! Bumbostolen (Guds gåva till småbarnsföräldern) kastade hon sig ur häromdagen, bokstavligt talat, så även den ska säga hejdå till oss. Hoppas på att få den såld, lillasyster behöver lite sommarkläder. Det vi har i 68 och 74 är allt tänkta till vinterbebisar-isch.

Det som saknas denna rensning är det där stinget. Det finns inte. Jag är så glad över att få rensa bort. Snart har det första halvåret passerat och bebistiden kommer bli roligare! Snart är hon ett år och kommer att prata och gå (förhoppningsvis). Jag gillar pratande barn mycket mer än skrikande barn. Jag fattar inget av gnäll och skrik men förstår ord bättre. Nu gnäller och skriker ju lillasyster enbart pga trötthet, hennes bröder däremot. Hujedamig. Dom gnällde jämt, pga allt. Och inget. Eller så förstår jag lillasyster bättre idag eftersom jag är frisk in tha brain (eller i alla fall friskare), oklart och kommer aldrig få veta.

Snart är mitt hem mitt igen och inte ett hem dränkt av bebisprylar! Wiiihoooiiii!!