Kärlekskänslorna

MOBILINLÄGG:

De är märkliga de där känslorna en kan ha. Svåra att kontrollera, och jag undrar ibland om det egentligen är meningen att man ska kontrollera dom. Det känns mer som att det där med att kontrollera sina känslor handlar om att inte visa när man är arg eller ledsen... Trycka undan känslor mer än att kontrollera.

Jag kliver upp mitt i natten, efter att återigen ha behövt läsa kommentarsfält om hur mitt sätt att leva på (inte jobba som ett as) inte har nåt värde, för att gå på toa. Min hals värker, jag kan inte sova pga den... Mitt hjärta värker pga allt kvinnohat som flödar. Jag är lite ledsen. Har mycket att tänka på. Känner inte att mina barn alltid är så högprioriterade av folk runt oss, känner att framtiden är oviss. Klurar. Har redan legat vaken nästan två timmar. Glider in i badrummet efter att ha snubblat över LEGO. Dricker vatten, eller det mesta rinner ut igen pga kan inte svälja men försökte i alla fall. Lufsar tillbaka till sovrummet och ser min familj, i alla fall alltid högprioriterad av mig.

I vår 180cm breda säng ligger min sambo på bredden i fotändan med armarna runt lillebror som vaknade ledsen tidigare under natten. Dom skedar. Min sambo har sin skäggiga haka på lillebrors ljusblonda kalufs och sin högra arm lindad runt hans mage. Lillebror hopkurad. Ser så trygg ut. Dom är så lika varandra med de där jätteläpparna dom har. Uppe i vänster hörn ligger storebror med huvudet mot fotändan och fötterna på huvudkudden, som Pippi Långstrump. Han sover på mage men ändå i fosterställning, fötterna i kors. De där fötterna i kors är nåt jag bara sett tre personer göra, deras farfar och mina söner. Ser sjukt obekvämt ut, men tydligen inte. Storebror har ansiktet vänt mot mig. Han är så perfekt med de där långa vackra ögonfransarna. I mitten ligger lillasyster på rygg med armarna utfällda och benen i kors. Hon har ammat en gång inatt, när hennes far väckte henne när han la sig. Jag väljer att inte tänka på hur mycket sömn jag förlorar just nu när jag är vaken och hon sover bättre än aldrig förr. Om en timme vaknar hon för dagen, börjar i alla fall snurra runt runt... Hon blir sex månader klockan 08:21 idag. Otroligt. Så stor men rymdes nyss i min mage. Hon är så lycklig jämt. Jag undrar när hon ska växa i sina kinder. Undrar vem hon är och vem hon ska bli. Till mig finns en liten plats i högra hörnet och trots min överviktiga kroppshydda på 168cm så ryms jag där. Jag hade kunnat både få ligga samt sova bättre såklart. Men jag ryms.

Min familj. Jag sover hellre i det där hörnet resten av mitt liv än förlorar det här. Mina barn har alla tre likadana fötter. Dom har ärvt sin fars fötter, mina ser på inget sätt ut som deras. Alla mina barn har också en grop i hakan, den syns mest på storebror men alla tre har den... Storebror har runda stora ögon, lillebrors mandelformade liksom lillasysters. Storebror och lillasyster har likadana näsor och mun, min mun. Lillebror har min jättenäsa och pappas mun. Han har också sin fars tandrad, och humor. Herregud så dålig humor!

I en perfekt värld hade jag aldrig blivit arg på dom. Nu är det svårt att se hur jag någonsin kan motivera att höja min röst, skrämma, mina barn. But I do. Och dom höjer rösten mot mig. Det är okej. Vi älskar varandra, vi gör fel ibland. Det sista som hände igår var att storebror sulade en boll rakt i ansiktet på lillasyster, efter att ha blivit tillsagd att inte göra så på sin bror. Skrik och ilska. Synd.

Tur att dom är så fina när dom sover.

#1 - - Natalia:

Åh så fint skrivet❤️

Svar: <3
Ilskna Mamman