I sjukdomslandet...

MOBILINLÄGG:

...hankar vi oss fram dag för dag, stundvis timme för timme. Påsklovet som skulle innebära återbesök på alla öppna förskolor vi varit på sedan storebror var bebis blev istället ett påsklov med vårdcentralsbesök och dunkande kroppar.

Det började egentligen med la sambo som drog hem förkylningen deluxe. Sen åkte jag på något form av intensivt hals- och nackont, jag hämtade febrig lillebror på förskola som sedan inte hade mer feber och 24 timmar senare återgick till förskolan.... Mitt halsont övergick till förkylning som sen övergick till den jävligaste bihåleinflammationen jag varit med om, innan denna har jag aldrig tidigare haft en så. Medan min högra ansiktshalva dunkade, ömmade (har inte kunnat röra huden i ansiktet), svällde och gjorde ont (inte ens kunnat tugga mat pga smärtan) så vaknade lillebror en dag med igenmurat öga och "ont i kinden". Lillasysters ögon lika igenmurade dom, lite feber och grönjävligt täppt i näsan. Lillebrors problem gick över, inget mer med det förutom en feber som kommer och går PRECIS som hela december månad. Då får storebror feber, ont i huvudet (aldrig klagat på förr) och ont i magen vilket gör att han plötsligt spyr, dagen efter är hela ungen prickig och tungan vit. Scharlakansfeber. I samma veva får vi veta att man ska söka akut för lillebrors problem (ögat och kinden), egentligen.

Nåväl. Vårdcentralen ordnade antibiotika till storebror efter positivt test på streptokocker, han som var negativ i december. Jag frågar lite fint vad syftet med att behandla bara storebror i en familj på fem är men får inget vettigt svar, anser jag. Jaha. Då behandlar vi en, som sen återsmittas av någon annan av oss (för vi har ALLA streptokocker i denna familj just nu, det är 100% säkert) SEKUNDEN behandlingen är över... Topp! Skitsamma. Dagen efter storebrors läkarmöte, där noll energi lades på lillebror, så har lillebror en halsböld och återigen "ont i kinden". Nu har i alla fall två av fem antibiotika.

Lillasysters smetiga ögon fortsätter. Hon har samma sak som rinner ur näsan i ögonen helt enkelt, ser likadant ut och har samma konsistens. Hon spyr även detta, så som bebisar som inte kan snyta sig gör. Lillebror har också detta smetiga ögon- och snorfenomen. Storebror börjar precis få det... Men dom har ju i alla fall behandling. Så får se vad det blir av detta. Nu i helgen har lillasyster haft smet i ögonen av karaktär kan inte öppna dom alls i mer än fem dygn så kommer ringa 1177 på tisdag.

Jag då? Jaoooo... Så länge jag snortar min medicin (tackade nej till antibiotika), tar fulldos Alvedon och lägger mig ner sekunden jag får chansen så orkar jag en hel dag. Jag kan nästan busa med barnen nu och känner ibland både smaker och dofter. Jag börjar dock tyvärr just nu utveckla ont i halsinen igeninen... Helt enkelt. Vi hankar oss fram lite till innan jag ska våga tro att 2017 har friskhet att bjuda på!

Vårt liv - en illustration.