Dilemma

MOBILINLÄGG:

Jag har ett dilemma med jobb. När jag blev gravid med lillasyster hade jag ju nyss börjat jobba igen, på ett jobb jag fick en lön jag trivdes med och hade arbetskamrater och chefer jag saknade när jag var hemma. Min tanke var att återgå några timmar i veckan när lillasyster var en 4-5 månader. Lillasysters tanke är att jag absolut inte får gå, inte ens på toa.

"Men det är väl en vanesak" sa någon till mig när jag beskrev mitt dilemma. Det säger en hel del om hur min barnsyn skiljer sig från den vars barnsyn är att mitt barns tydliga önskan om vem hon vill vara med bara är en vanesak. Mitt första barn ville vara med pappa, men var nöjd även med mig. Mitt andra barn kunde vara med oss båda men valde mig i första hand, och mitt tredje nu har skrikit i sin fars armar sedan hon var 2,5 månader gammal... Skillnaden mellan barn ett och tre är att pappa är hemma mer nu än då. I övrigt är det samma; Jag ammar och han har burit. Barn är olika med olika önskningar, sen kan man säkerligen skita i vad barnen säger och på så sätt "vänja" bort beteenden och önskningar men det är inte vår föräldrastil. Alls. Vi vill skapa relation genom respekt. Lillasyster måste ibland skrika i sin fars armar i alla fall, de gånger vi kan välja att låta henne slippa väljer vi i första hand det. Alltid.

Så jag fick ett SMS från chefen som undrade över sommaren och ville diskutera anställning, och jag kunde inte svara mer än "jag vet inte". Jag har sedan dess inte fått fler svar. Jag förstår min chef. Jag har meddelat henne gånger flera att jag vill jobba några timmar och hon har säkerligen räknat med det, om än jag aldrig lovat nåt eller sagt ett datum, och nu lutar det åt att jag inte kan. Om än min karriärsitation är långt ifrån att allt hänger på just en arbetsplats så oroar jag mig såklart över att inte vara välkommen åter sen när jag väl kan. Jag trivdes där. Jag vill tillbaka. Jag hatar att göra människor besvikna. Men mitt barn går först. Alltid.

Jag ska promenera förbi mitt jobb i veckan och säga hej, prata mer ansikte mot ansikte. Höra om möjligheten att kanske få göra dagtid några timmar när hon slutar skrika efter mig, tar en flaska/äter annan mat och kan vara med sin pappa. På detta vet vi inget om min sambos jobbsituation i höst = kan inte svara alls för hur jag kan jobba. Lillasyster ska inte skolas in då, är målet, så en av oss måste vara fri att kunna vara hemma/styra schema. Det är jag. Jag är den av oss med utbildning och karriärsval som idag har frihet att styra en del själv. Han har inte det. Och så har jag studier jag vill avsluta, och har ännu inte tagit en föräldradag på lillasyster.

Under tiden detta pågår i mina tankar övar vi frenetiskt med flaska och napp. Hon lämnas i sin fars famn flera gånger om dagen medan jag smiter iväg på annat, ibland går det jättebra (hon har börjat le mot honom numer) och ibland går det inte alls. Han har sövt henne några kvällar, tyvärr efter att ha ammat en stund pga tar inte flaska, så det är ju inte helt omöjligt! Men att bara dumpa henne hos sin far och sen låta henne skrika efter mig i timmar - det gör vi bara inte. Såna är vi inte. Vi behöver inte heller det. Men det gör ont. Jag vill ha den arbetsplatsen.

#1 - - Astrid:

Nu är hon ju så liten än och allt sker ju i sinom tid, men kan pappa ta henne och du är kvar? Alltså att han bär henne och står bredvid medan du lagar mat, leker med de andra, städar eller whatever? Så att pappa inte är lika med att du går? Ni kanske redan har tänkt på't men det framgick inte så jag slänger fram tanken.

Brukar inte kidsen bli lite mindre mammiga efter nån fas där vid 6 månader? Hur gammal är hon nu? Tänker att till sommaren kan du ju säga till chefen att du vill testa...

Svar: Bra tanke!! Han har henne ibland och jag stannar i rummet men visst sjutton handlar det ju oftast om att han tar henne för att jag ska gå..... Klart det blir så att pappa står för att mamma försvinner! ATT jag inte tänkt på det förr!! Jo. Dom brukar BÖRJA med den här fasen vid sex månader, innan året brukar det vara över. Därför var ju min tanke att få jobba lite redan vid 4 månader..... Men lillasyster började ju med detta redan vid 2,5 månad. Så hoppas den går över snarast och inte om ett halvår till 🙈 Sex månader på fredag. Har pratat med chefen och vi ska höras igen nästa vecka! Det är en bra chef... Mycket bra! Ska genast börja öva på att han har henne och jag är kvar, leker lite med henne fast han har henne osv osv! SÅ bra 👏🏻
Ilskna Mamman