Dela barnen?

Jag samtalade med en bekant som berättade att han brukade ta med sina söner på fotboll och hockey på helgerna, för att liksom göra saker ihop bara han och dom. Så jag frågade vad han brukade göra med sina döttrar, och om dom inte alls var intresserade av sporterna i fråga eftersom dom inte var med. Han blev faktiskt irriterad på mig. Jag tror att han kom på att han kanske inte tänkt så långt...
 
Faktum är att han aldrig umgås på tu man hand med sina döttrar, detta vet jag pga pratat med modern till dessa barn tidigare där hon berättat detta. Han och "grabbarna" drar på "grabbiga" grejer kvällar och helger medan döttrarna blir hemma med mamma. Och ja. Alla lever vi ju som vi vill men det fick mig att börja fundera. Jag som hittills enbart haft söner att ta hänsyn till, med en far som ofta pratar om att ta med dom på fotboll, måste nu sätta mig och fråga om han fortfarande bara tänker att barnen med snopp är inräknade i de där drömmarna om att sitta och skrika till fotbollsspelare på en fotbollsläktare. För helskotta heller att vi ska bli som mina bekanta där barnen med snippa kontinuerligt förlorar tid med sin far enbart pga snippa.
 
Jag var väldigt mycket och ofta med min pappa som liten. Han körde lastbil och jag åkte med på jobb. Vi var ute med skotrar och vi staplade ved tillsammans. Innan min pappa förvandlades till en dålig pappa var min pappa den jag minns som "snällast" av mina föräldrar (tänker som när jag var barn här, en känsla bara). I mitt minne reagerade väl mamma, liksom jag, kanske lite hastigt och hårt på saker medan pappa kunde vara lugnare.  När jag sköt sönder fönstret på garagedörren var det i alla fall pappa jag valde att ringa i första hand (vilket jag idag förstått att han använde mot henne sen). Hursomhelst. Jag önskar verkligen en sådan relation mellan min dotter och hennes far, men gärna en som fortsätter även upp i vuxen ålder.
 
Jag tänker där jag står idag att det skiljer sig ganska stort i uppfostran av pojkar och flickor. Mina söner behöver tidigt lära sig att nej är ett nej och att respekt för andras ord är lag, får man ett nej håller man käft och accepterar det. Min dotter behöver jag tidigt lära att hon har rätten att säga nej och att det ska respekteras, och rätten att synas och höras. Mina söner behöver jag tysta ner och min dotter behöver jag heja på för att öka volymen på. Samhället kommer sedan automatiskt höja volymen på sönerna och sänka den på dottern... Bland annat samhället bidrar med, såklart.
 
Jag är allt för att dela på barnen och ge dom egentid med varsin förälder lite då och då, eller med farmor och farfar (resterande släkt är inte närvarande just nu), men vill absolut inte alltid dela lillasyster med mig och bröderna med la sambo. Nej. Detta tåls definitivt att ha i medvetandet medan hon och dom nu ska växa upp och bli äldre. Jag tänker fan fejka ett intresse som barnen tar sig an även om jag vill spy av det! Jag vill verkligen inte dela som mina bekanta. Jag vill ju ta del av alla mina barns intressen, oavsett kön och intresse.
 
Hoppas jag minns min tanke när det är dags!
#1 - - Therese:

Fördelen med att ha två döttrar. Dom hänger med sin far och staplar ved, planterar, handlar byggsaker. Har faktiskt svårt att se att min man skulle hitta på annat med en son. Sen är han inte så värst sportintresserad iof. Får se vad som händer när dom blir äldre. Hoppas o tror på att vi utgår ifrån barnens intressen.

Svar: Jag har också svårt att se att min sambo inte skulle behandla sin dotter lika som sina söner men kände att vi iaf måste prata om det! Blev så tydligt hur olika barnen hos mina bekanta behandlades, inget mål vi har i vår familj och tror inte mina bekanta reflekterar över det så mkt. Det vill jag göra!
Ilskna Mamman