Aj aj kapten!

MOBILINLÄGG:

Jaha. Här verkar nåt märkligt ha skett då alla inlägg skrivna idag, med kommentarer, har försvunnit. Två av tre finns i alla fall kvar som utkast, får ta hand om det en annan dag!

I alla fall. Lillasyster 7kg tung och 62cm kort är påväg in i en ny fas. Hon ska lära sig nåt men jag vet inte vad pga förstår inte all engelska i appen Wonderweeks och har inte orkat slå upp dom. Appen har i alla fall stämt som en skolbok på detta barn. Hon börjar konstla och jag går in i appen och ba "Jahaaaaaaaaaa!!" och sen står jag ut... Andas i fyrkant, skriker på mina stora barn och ja. Är allmänt odräglig. Hon likaså. Det står i alla fall inget om att lära sig att sitta så tror inte det är det i alla fall, det ordet kan jag även på engelska. Däremot har hon nyss börjat med nya ljud; ett liknande ett kloakmonster från djupaste träsket (typ morrar), ett som kan skära glas, ett mer tänk sjörövare och så nåt sorts spottande B. Dessa varierar hon mellan dygnet runt, även i sömnen. Det är en pratkvarn detta barn. I detta nuet håller hon på... Fast hon borde sovit för natten för två timmar sedan.

Idag premiärade vi i grenen fall från liten höjd. Jag staplade upp henne i en trädgårdsstol hos farmor och farfar och likt en nybörjarförälder så "skulle jag bara" lite snabbt, som att jag inte VET hur snabbt dom rör sig för att vara helt okoordinerade annars, och medan jag har ryggen vänd mot barnet hör jag "KABAAAAAAAM!!!". Nej okej. Det lät mer "spoff" men i hjärtat lät det "KABAAAAAAAM!!!". Min bebis liksom... Rakt ner i altangolvet. Nu har ju alla mina bebisar ramlat ner från diverse ting av olika höjd fler än en gång och jag är smått fascinerad av att dom alltid ligger med huvudet riktat från det dom ramlat ner från, som att dom gjort en volt i luften. Eller nåt. Förmodligen landar dom på skallen och slår runt, mjuka och go'a som dom är! Hon skrek i alla fall direkt och vi kramades en del. Hon betedde sig som sig själv men med en liten bula och sen var det över. Värsta fallet jag bevittnat var nån av pojkarna, minns ej vem men av saken att döma gissar jag lillebror, som böjde sig ner över kanten på sin matstol (IKEA's Antilop tror jag den heter) för att se nåt som ramlat ur (eller så ställde han sig upp - damn you depression, man minns ju INGET) och ramlar ur... Den är ganska hög. Men även det gick ju bra, eller barnet lever i alla fall. Hur det står till på kontoret är en annan femma. Vi var då fyra eller fem vuxna preciiiiiiis bredvid, men ingen hann reagera.

Nähä. Nu har lillasyster däckat med ena foten i handen och munnen formad i det kloakmonstervrål hon gjorde mitt i insomnandet. Alla som känner lillebror vet att han klättrar och pillar och grejar, motoriskt orolig liksom, till han somnar. Han står på huvudet när han ser på TV och han rör sig konstant. Lillasyster verkar vara likadan... PLUS då att hon ärvt storebrors verbala förmågor att konstant KONSTANT göra ljud, prata. Lillebror var i alla fall tyst i sitt stök. Jag har ännu inte riktigt landat i vad jag känner för just denna sak. Men hon är gullig just nu i alla fall. Att prata och fippla med tårna till man somnar, det är ju bara okej upp till en viss ålder (ingen tänker leva ihop med någon som är 30+ och gör så) så hon får väl hållas.

Vi får se angående inläggen som försvunnit. Kanske blogg.se magiskt också får tillbaka dom?