Nappen

MOBILINLÄGG:

Om man vill amma och anser att amning är viktigt hör napp och flaska inte till. Tänk så här; Barnet suger på bröstet = signalerar till kroppen att producera mjölk = kroppen ställer in mjölken efter barnets behov. Barnet suger på napp och flaska = ingen signal till kroppen = ingen mjölkproduktion. Varje gång barnet suger på nåt annat än brösten är hämmande för möjligheten att amma. Plus att greppet barnet ska ha på bröst i jämförelse med napp och flaska är olika vilket kan orsaka smärta för bröstägaren, vilket såklart vidare försvårar amning. Att få mat ur flaska är dessutom lättare än ur bröst vilket kan göra att barnet ratar boobsen å flaskans vägnar efter bara en gång...

Mina tidigare barn har i princip nekats napp och flaska. Sedan har jag i desperation försökt få dom att ta napp och flaska. För mig har det varit tungt att vara den enda som kan mata. Men då har barnen vägrat. Lillasyster fick napp redan samma dag som förlossningen. Hon har dock aldrig fått den istället för bröst och inte heller mer än efter fyra timmar sugande och/eller när jag behövt på toa och hon ska slippa vara ledsen och jag få en paus. Jag riskerar i och med mina kunskaper kring nappen mest förstörd amning genom att hon tar fel grepp och ger mig sår, produktionen sjunker inte av de få minuter per dygn hon tar nappen. Tyvärr har andra föräldrar här på BB sett det (dessa har pratat med mig om det) och även stoppat napp i sina barns munnar, vilket jag hoppas barnmorskorna tar upp i samtal med dom.

Lillasyster är mitt tredje barn jag ammar. Jag är påläst och kunnig kring amning och dess funktion. Amningen denna gång är inte viktig för mig men ser helst att hon ammas i första hand, eller i alla fall får bröstmjölk, pga att den är custom made för henne, hennes behov och hennes mage. Idag har hon haft napp ca 10 minuter och ammat ca 9-10 timmar sedan midnatt (och lär amma mer). Jag är jätteförsiktig med nappen men enormt glad över att hon tagit den och hoppas att hon fortsätter ta den. Vore guld om jag kunde stoppa den i munnen på henne fem minuter här eller där vid behov. Typ sista biten hem i bilen, medan mina andra barn behöver hjälp, sista sträckan hem, efter 4-5 timmar amning utan nöjd unge osv osv... Det viktiga är att hon inte får den ISTÄLLET för bröst och att greppet förvirras. Då sinar mjölken.

Barn som tar napp ammas i snitt kortare tid än barn utan, vilket är förståeligt när man förstår att varje sugtillfälle på bröst är viktigt för mjölkproduktionen. Det är också okej för mig. Än så länge är det lite coolt att ha fått trean. Jag är så lugn i alla mina beslut kring henne... Samtalet med barnmorskan om min amning (har angett att jag vill amma) och nappen dom noterat i lillasysters mun mynnade bara ut i "ja men du är ju påläst och har en plan". Jag tänker dock inte ta ansvar för de andra föräldrarnas nappanvändning här, inte mer än att jag meddelat dom när dom pratat om den att hon bara får den medan jag äter och/eller går på toa. Annars är det viktigt att hon ligger vid bröstet, jämt.

Syskonträff

MOBILINLÄGG:

Jag blir kvar på BB. Efter samtal om min rädsla för lillasysters nattliga massaker är jag av personalen lovad avlastning och stöd OM hon lever rövare igen och jag är ensam. Och ensam är jag. Barnen ville ha både mig och sin far med hem. Dom fick i alla fall sin far.

Idag kom dom förbi hela tjocka släkten. Efter någon timme var jag helt slut och förstörd men trivdes ändå med alla runt mig. Storebror tog en liten stund på sig att känna på lillasyster medan lillebror hoppade på henne direkt. Hela mitt inre ville skrika "NEEEEEEEEEJ!!" pga de stora barnens hostande, men det är ohållbart. Dom har rätt till henne. Deras första möte var viktigt. Att dom ville och vågade hjälpa henne med nappen (ja, hon har redan fått en i käften trots risk för hämmad amning), att dom ville och vågade hålla (storebror ville till och med bära henne till toa vilket han "fick" med massa hjälp), att dom ville och vågade känna och klämma och pussa och stryka är viktigt. Att skydda barn två, tre eller fyra osv från världen ÄR mycket svårare än barn ett. Har samtalat mycket med personalen här kring detta pga min rädsla, och i och med att dom är så kallade hemmabarn är vi redan så skyddade vi kan bli... Jag måste släppa min ångest. Bara för att lillebror fick RS och blev jättesjuk behöver inte lillasyster drabbas alls, eller ens bli lika dålig om drabbad. Och ska jag skydda henne från sina syskon med hosta kan jag behöva isolera oss från dom fram till maj/juni nästa år. Så lång är deras astma-host-förkylningsperiod. Knappast hållbart eller bra för deras relation.

Det var skönt när dom åkte och jag önskar dom inte tillbaka imorgon. Jag älskar dom och saknar dom men efter 418 "JAG VILL INTE!", en dammsugarkris (bakverket), en bullkris. 45 "spring inte i korridoren", en omprogrammering av kontrollen till min säng och 75 "AKTA!" känns det som att jag klarar mig utan dom en dag till. Hehe. På måndag åker jag hem och vi kommer att ses varje dag efter det...

10 timmar in i livet

MOBILINLÄGG:

Hon är här. Lillasyster föddes morgonen 28/10 (alltså igår) efter en skrik- och panikserenad från undertecknad, förlossningen var trots det bra - mer om den senare.

Hon började med att skrik-gnälla sig genom hela processen där jag skulle sys och bli av med moderkaka osv osv. Sen sov hon resten av dagen, till hennes far lämnade mig ensam på BB med 1,5-2 timmar sömn i kroppen på över ett dygn. Då satte hon igång och visade vart skåpet ska stå. Och jag gissar på att detta är vårt liv framöver nu - skrik flera timmar per dygn. Hon är kass på att amma också och ja, hon är orsaken till att vi ännu är vakna...

Hursom. Han, the father, fick återvända till oss och de båda bröderna fick stanna hos farmodern och farfadern. De tre dygnen det är tänkt att jag skulle spendera på BB med lillasyster får kraftigt förkortas. Jag kommer inte under några som helst omständigheter spendera tid ensam med ett spädbarn som bara skriker. No can do.

Visa fler inlägg