Långtråkigt?

En del jag träffar ifrågasätter starkt hur jag kan ha varit hemma så många år "Det blir ju såååå låååångtråkigt! Jag hade blivit galen av att inte ha nåt att göra på dagarna!!". Eh... Inte nåt att göra? Que? Jag har i alla fall sedan jag fått barn alldeles för mycket att göra.
 
Exempel. Bara idag har jag: Plockat upp samma handduk från golvet otaliga gånger, räknar jag blir jag deprimerad. Jag har särat på mina två söner 511 gånger, och klockan har knappt passerat lunch. Jag har gett barnen lunch, som dom inte åt. Jag har städat toaletten 4 gånger, och städade dom 2 gånger igår också. Jag har ammat 7135124643213534 gånger samtidigt som jag behövt skrika kommandon, och svordomar, åt dom stora barnen. Jag har skumpat runt på bebis så att jag har ont i ryggen, igen. Jag har tvättat två maskiner tvätt, bytt två par bajskalsonger pga "Jag glömde säga till mamma..." (igen) och jag har plockat upp kartongen till babysittern vi fick i tidig julklapp till lillasyster typ sjuttioelva gånger, efter varandra pga döva barn. Lär behöva göra allt i sista meningen, och ta upp den där handduken, ett antal gånger till idag.
 
Vidare har jag gjort planer för vad som behöver handlas i matväg, hittat en nyckel till ett lås som vi inte kunnat använda på 100 år (och nu har jag tappat bort den, igen). Jag har bytt tre blöjor, torkat fem spyor (lillasyster) och vikt ihop filtarna på soffan 456423158453 gånger - lär behöva göra allt det flera gånger till idag. Jag har skurat upp yoghurt från golvet och ringt MVC för att boka tid för efterkontroll. Jag har i panik trott att det är fredag idag (har möte med barnmorskan jag gjorde förlossningsplaneringen med) och nästan fått hjärtinfarkt när jag insett att det bara är onsdag och en jävla massa dagar kvar (två exklusive denna) innan barnens far är hemma med oss igen.
 
Alltså... Inte ha nåt att göra. Puh! Folk måste ju skämta med mig! Jag har ett jävla evighetsprojekt i att bara torka kiss från golvet på toaletten varje dag. Jag har att göra...
 
Och nu ska jag dra en vagn fram och tillbaka några timmar så jag slipper bära bebis under den tiden (vila armarna lite) och så ta upp filtarna barnen just kastade på golvet, igen... Långtråkigt? Som ett slag i ansiktet.

En månad - Förlängd version

Jaharå. Den där smekmånaden då bebis äter, skiter och sover är över. Nu ska här varas vaken mellan äta, skita och sova också och det är ungefär här jag är helt lost som mamma... Vad anser ungen ska hända under hennes vakna tid liksom!? För det som behöver ske; Leka med hennes bröder, tvätt, städ och allmänt annat än bära henne det gillar hon då verkligen inte. Bebisar är bara "jag jag jag" helt utan förståelse för annat.

BVC idag. Lillasyster väger 4800gram och är 52cm lång. Det är tillväxt på 1200gram och 2cm på en månad. Helt godkänt. Amningen går bra, förutom en del smackande och svald luft. Damen har dragit igång kanonerna så att hon inte ens hinner med själv, lyxproblem. Hon kommer att växa i sitt uppdrag så småningom, jag är lugn (men oroad över kolik). Smärta i la boobs har jag inte mer, alls. So far so good. Nu då till denna vakentid som hon på inget sätt kan spendera låt oss säga på en filt eller i en babysitter, eller ba tyst i nån skrubb. Nej nej. Hon ska bäääääääääras och det hade väl gått an om det inte vore för att hon ska bäääääääääras men vägrar sjalen och selen (alltså blir riksilsken). Storebror och lillebror roas av iPad och TV, eller slåss eller bygger om huset... En mamma har dom i alla fall inte, jag som sitter fast i soffan eller vaggar runt huset med lillasyster deg i armarna samtidigt som jag skriker kommandon åt dom som dom totalt skiter i (så jävla ouppfostrade ungar och ingen kan heller ta itu med dom). Jag hatar det. SÅ mycket.

Jag undrar på riktigt vad hon vill ska hända. Vad i hela jungfru Marias jungfruighet vill bebisar när dom inte äter och sover? Karaoke? Party? Bio? Drinkar i loungen? Hon tar knappt ögonkontakt så det är inte så mycket vi kan göra liksom. Hon ligger runt en stund här och var i huset, sen bärs hon till nästa plats. Hon gnäller vart hon än är efter en stund. Ofta beror gnällandet på trött och behöver sova men somnar hon? Icke. Hon, likt alla mina andra barn, ska ha en massa stimulans för att somna. En massa vaggande och lullilullande. I don't do that. Eller I do pga tvungen eftersom ensam hemma och gör jag det inte måste jag lyssna på hennes skrikande och det är än värre... But I njuter icke. Jag är mest förbannad pga låst och får aldrig vara ifred, som vanligt när jag har bebis. Okej nu är hon förkyld också. Alla vet vi ju hur irriterande sånt är så kanske hon egentligen är den där bebisen jag beställde; Tyst och nöjd och somnar där hon är. Vi får se. Hon har ju i alla fall varit sån så det finns ju i henne! Nej... Jag är helt vilse här. VAD gör ni med era degbebisar på dagarna egentligen!? Nåväl. Hon är ju här i vilket fall som helst så det är bara att transportera sig fram, kämpa och lida, till min ettåring nu. Men det är jävligt synd om mina befintliga barn som visserligen roas av andra på öppna förskolan (när vi inte är hemma sjuka eller som idag missar tiden för öppna förskolan typ helt) men som KASTAR sig i faderns armar så fort han kliver in, eller i farmor och farfars, pga olidligt understimulerade hemma med en ilsken och helt oresonlig mor. Man blir ju korkad av TV och skärmar efter ett tag. Det går inte att komma undan. Och att mitt föräldraskap brister det går liksom inte att ursäkta mer...

Allt är mycket mer ett företag idag än innan nummer tre. OM lillasyster råkar somna och sover kvar i vagnen utan att jag måste stå och dra den går det inte direkt att kasta sig i soffan och ta igen sömn (på tal om sömn sover hon bra på natten generellt, faktiskt. Än så länge. Jinx?) utan då måste dom stora ha kläder, borsta tänderna och komma ut. Kommer dom inte ut riskeras barnamord, antingen dom mördar varandra eller jag mördar dom. Storebror vägrar klä sig själv och lillebror, ja. Han är lite liten för alla sådana uppdrag om än han i alla fall försöker mer än storebror. Jag har insett att jag måste tänka om klädesmässigt. Täckbyxor och jacka är dumt, overaller måste införskaffas. Det är lättare för dom att fixa med själva, om dom någon gång får för sig att prova. Om hon somnar å ligger stilla, eller råkar vara tyst på en filt, finns disk i MÄNGDER och tvätt som måste skötas. Att dammsuga och plocka leksaker kan vänta. Disk och tvätt måste göras. Framför allt med pottränande unge hemma (urinen liksom torkar in i fogarna så det är inget som behöver städas akut). OM hon somnar eller är nöjd en stund måste jag också prioritera dom stora barnens intressen... Tyvärr har jag inte, på en hel månad nu, hunnit med dom alls och ser inte hur jag ska hinna än på en två-tre månader till. Jag saknar dom. Massor. Jäkla bebis! Dumma amning (som fungerar så jävla bra)...

Jag ÄR verkligen ingen bra bebismamma. Jag är bättre denna gång än gångerna innan (tro det eller ej), övning ger uppenbart färdighet, men näe alltså. Den här tiden känns som ett skämt på nåt vis. Ett oerhört dåligt skämt... Jag vill ha hem min sambo på heltid och jag vill ha tillbaka min bebis som äter och sover (helst 18 månader till). ÄR det verkligen för mycket begärt?

Uppdatering - 1 månad

Sådärja. Då var en hel månad som trebarnsmamma gjord (det är sant hon fyller en månad idag och det är jätteobehagligt på fler än ett sätt, mer om det i ett annat inlägg) och lite mer än två veckor som ensam på dagarna med tre barn under fyra år. Hur det går? Jo det går fantastiskt bara man inte förväntar sig, se lista nedan;

- Att duscha
- Att gå på toa, framför allt det där med bajseriet
- Att äta, nåt alls
- Att göra annat än amma
- ...och samtidigt skrika osammanhängande meningar till de stora barnen
- Att avsluta en mening
- Att påbörja en mening
- Att få svar på några frågor
- Att veta vad det är för dag
- Att veta om det är dag eller natt
- Att vara annat än svettig, alltså g e n o m b l ö t
- Att nåt går som planerat
- Att planera nåt
- Att svara i och/eller prata i telefonen
- Att borsta tänderna
- Att servera barnen ekologisk och näringsrik kost
- Att hinna matcha underkläderna
- Att hinna ta på underkläderna
- Att minnas vad folk säger
- Att minnas vad du själv ska säga
- Att minnas vad du sagt
- Att veta vad du heter
- Att veta vad fan alla barn heter
- Att prata med din sambo
- Att minnas din sambos namn (lika bra att man inte hinner prata då)
- Att komma ihåg hur många barn du har
- Att förstå texter, även enkla sådana
- Att hinna läsa klart en text, även korta sådana
- Att sova
- Att dricka, nåt alls (vilket är positivt pga hinner ändå inte kissa)
- Att minnas trafikregler
- Att hitta bilnyckeln du nyss höll i (vilket är positivt pga minns ändå inte trafikreglerna)
- Att minnas att spänna fast bebisen i babyskyddet
- Att stoppa in brösten i tröjan efter amning (vilket ändå är onödigt pga ammar jämt)
- Att borsta håret
- Att ha ett par skor av samma sort
- Att vara en pedagogisk och god moder
- Att göra mer än överleva dagen
- Att hitta nåt du letar efter trots såg det nyss (det kan vara MÅNADER du "såg nyss")
- Att ha ett städat hem (vilket försvårar punkten ovanför)
- Att hinna med socialt liv (ingen vill ändå umgås med nån som inte ens minns sitt eget namn, än mindre vad andra pratar om)

Och sist men inte minst; Förvänta dig inte att lukta nåt annat än svett och bröstmjölksspya (eventuellt lite kiss och bajs med).

Så att eh... Använd kondom och så!

Visa fler inlägg